Olle Medin

Med posten kommer en inbjudan till den femtonde upplagan av utställningen" Svart på Vitt" som visas på konsthallen i Landskrona av alla ställen. I mitten av nittiotalet hade jag den stora äran att få deltaga där nere med två bilder. Svart på vitt är en jurerad utställning där endast dessa båda färger får användas, om man nu kan kalla svart och vitt för färger, jag vill se dem som ljus och mörker. Bilderna presenteras oramade med passpartout i måtten 50 x 70 cm.

Landskrona konstförening är en av de älsta i sverige och firar 80 år i år, de har också en fantastiskt fin konsthall som ligger centralt i en park, vad jag kommer ihåg, det har ju gått 18 år sedan dess, då jag tillbringade större delen av dagen på tåg för att vara med på vernissagen i denna skånska metropol.

Vad gör man med den nya utmaningen, lägger den åt sidan och glömmer är nöjd med det som varit. Nej jag har alltid varit en tävlingsmänniska, far in till Örebro och skaffar svart tusch och några 640 grams akvarellpapper och en stor tub med vit akrylfärg. Eftersom jag är lite trött på oljan och alla kulörer efter arbetet med Örsta-utställningen så blir detta ett intressant exprimenterande. Efter ett par veckor har jag fått fram ett antal bilder, man får bara delta med tre bilder, som jag tycker hänger bra ihop. Nu vidtar fotografering, redigering och utskrivning på a4 fotopapper  i min skrivare och jag är ganska nöjd med resultatet.

Numera andvänds detta med foton på originalen alltid i jurerade utställningar, enkelt och bra. Jag kommer ihåg då man släpade originalbilder bilder till Liljevalchs för att efter några veckor åter göra en Stockholmsresa för att hämta hem de refuserade bilderna. Jag kan komma ihåg stämningen bland alla som hämtade, tysta och nedstämda av det hopp som flytt om att bli antagen och att gå en ljus konstnärsframtid tillmötes.

Några veckor före, vid inlämningen på Liljevalchs, var stämningen en helt annan, prat och skratt och sneglande på varandrads verk som befriades från döljande embalage och stod där efter väggarna nakna i väntan på att lämnas in tillsammans med väl ifyllda dockument. Då tänkte man ibland, kommer han med, med dessa obegripligheter i omöjliga färger, då kommer jag också med. Vem kom med tror ni, jo han med obegripligheterna.

 

Nå hur gick det då med mitt deltagande i den femtonde utställningen "Svart på Vitt "någon vecka före påsk kom det ett brev från Landskrona Konstförening. Jag öppnar och det första jag ser är " Grattis".